Mr.Bootcamp, Falki är roligare läsning just nu.
Han har gått från att vilja skritta spänd, låst och med raketfart till att nu skritta med bjudning utan att bli det minsta spänd. Vi kan dessutom göra halt i skogen och stå stilla i ca 20 sekunder (något som var en omöjlighet tidigare).
I markarbetet i början kunde han knappt stanna när man bad honom, då la han all vikt fram och ökade hastigheten i tron om att han annars skulle ramla! Nu kan jag be honom gå ett steg i taget ifall jag vill och han har en helt annat trygghet i sin kropp.
På banan blir han fortfarande stressad, vi har inte tränat så mycket där än. Tänkte börja göra övningar på banan för hand så han får bygga upp positiva minnen och sedan gå vidare uppsuttet.

Jag är dock lite lur på Falkis ödem... ibland upplever jag att han liksom kryper in i sig själv när man ska borsta och fixa honom, som om det vore en ömhet? Men vi tar stegen långsamt och ser ifall det blir bättre med viktnedgång. Han har blivit lite bättre redan och kan nu efter turer nästan stoppa in huvudet i famnen på mig för att jag ska smeka och klia honom, förr var han inte alls så nöjd med klappar vid huvud och hals.

Kära fina Falki, du är mannen som håller min hästglädje uppe nu!

 

Kommentera

Publiceras ej