När jag köpte Calle var det med vetskap om att han var otroligt sliten. Han var inte ren på något ben. Jag ville bara sluta en cirkel och sedan fick han stanna tills jag såg att han inte orkade mer.
Jag hann rida honom ett fåtal ggr innan han fick sin förkylning som lett till bronkit.
Han har sedan förkylningen varit Marcus häst, enbart ridits av honom. Jag såg att något inte stämde, varken i hagen eller under ridning. Provred honom för första gången på banan och upptäckte att något definitivt inte är bra med hans kropp. Han visar smärta genom att gå in i sig själv och stänga av totalt, kan tolkas som ovilja men det var en tydlig smärta (en smärta han förmodligen redan kände när jag ägde honom för 9 år sedan men som jag då var oförmögen att lyssna till)!
Efter många om och men inser jag att det här köper var nödvändigt för själen. Jag har fått sluta en cirkel och återigen bli bevisad att en häst inte gör något av ondo. Känns trist att ta ett beslut om att ta bort honom nu när Marcus fallit så för honom, men det är inte okej att spara honom för sambons egen njutning. Om några veckor somnar gamla Calle ❤ jag är övertygad om att det är rätt.

Falki fick åka hem till sin ägare idag, han har varit en bra bootcamp-kamrat till Gymir men kommer tyvärr inte stanna på gården.

Gymir har tagit ett steg i rätt riktning, om än ett ministeg ❤

Hermann har börjat följa som handhäst och stod idag lös på gången medan jag raspade hans hovar. Ska tömköra honom några gånger och sedan ställa av honom tills nästa år (han är ju trots allt bara 1).

Börjat spana på en häst (läs ponny) att utvecklas med, så jag kan gå igenom alla kurser till att bli färdig logisk beridare ☺  jag vill ha en ponny av anledning att denne ska passa mina korta ben och matmässigt i kombination med mina knubbisar.
Det här blir en intressant ny resa!