Calle är nog hästen som kan relatera din känslan "ensammast i världen". Han hade redan när jag köpte honom haft många ägare, jag vet inte vad han varit med om tidigare eller vad som hänt. Calle tyckte inte om någon människa och såg heller ingen anledning till att respektera människan, jag anar därför att han kan ha blivit  respektlöst bemött tidigare i sitt liv, men det är bara en spekulation.
Calle är livrädd för att bli lämnad ensam, han letar i panik efter andra hästar när de inte är i närheten.
Han är misstänksam mot nya personer, låter dem sköta honom men har alltid ett misstänksamt öga eller öra mot personen i hans närhet, man måste bevisa sig värdig.

Jag tänker ibland "tro hur han varit ifall han första år varit annorlunda", jag vet att det är en lönlöst tanke! Nu är nu och det som varit är opåverkabart.
Jag har lovat honom att slippa åka transport i den mån det går. Han ska få vara en "hemmahäst" och ska helst även ledas till stallet med ett sällskap för att bygga upp lugn och tillit igen. Jag vill inte "härda" honom, jag vill att han får känna frid i sinnet sina sista år ❤

Han är som ett skört barn i en stor kropp och med ett tjockt skal. Calle har stängt av sin känslighet och byggt lager på lager om sig för att stänga in själen "här ska ingen kunna ta sig förbi och ta det jag har kvar".

För det här är en häst som även jag under en period varit en del av att missförstå. Jag är och kommer aldrig bli stolt över den tiden! den tiden när man som 14 åring fick höra ord som "dominans" och lära sig inför en hel publik hur man kunde slå en häst snäll, med en publik som nickade gillande! Jag mår i efterhand illa, illa över hur jag betett mig mot den missförstådda hästen, illa över hur folk såg på gillande. Varför smällde ingen till mig och förklarade hur illa det jag fick lära mig var?! Folk berömde mig dessutom, berömde mig för att jag fått min häst så otroligt snäll och trevlig! Jag kallar det "en häst som resignerat och stängt av".
Jag är så tacksam över hur jag efter honom bestämde mig för aldrig gå den där mörka vägen igen och det har jag fått i tusenfalt åter av mina hästar.
Den häst som är svårast att få en djup kontakt med är Calle och det är mitt eget fel!

1 kommentarer

Johanna

23 Jul 2015 13:48

Ingen häst borde behöva "härdas"...

Kommentera

Publiceras ej