Utåt kan livet verka glatt och perfekt.
Enda anledningen till det är för att jag aldrig har lust att skriva med någon, lägga ut någonting på facebook, instagram eller ringa någon när jag mår dåligt.
Jag gråter...nästan varje dag kan jag tillägga.
Att leva såhär är så otroligt frustrerande för mig som uppskattar att alltid vara i rörelse.

Jag har helt fantastiska vänner! problemet är väl just nu att vi hörs och ses sällan.
I friskt tillstånd jobbar jag, har hästar och en hund att hinna med, så dessa tillfällen gör det mig ingenting att vi endast hörs en gång i månaden eller ännu mer sällan och man får dessutom prata sig less på jobbet. Men när man bara ligger hemma skulle jag behöva dem mer än någonsin, jag bryter ihop!
Jag får inte köra bil vilket gör mig instängd. När Marcus åker på jobbet går jag nästan sönder för att jag vet att det på något sätt låser in mig i mitt fängelse här hemma...nu förstår jag dessa stackars ostimulerade ensamma hundar..

Jag har tappat muskler, känner mig slapp, har överskottsenergi, är rastlös, känner mig sliten och brister för minsta lilla.
Nej, livet leker inte direkt..
Jag är less på tårar men tårar är ett faktum hur mycket jag än försöker kämpa emot.

Jag är i en enorm svacka och vet inte hur jag ska ta mig ur den..
TACK till min älskade Marcus som står ut med mig nu, vad skulle jag göra utan honom?

 
Jag blir så stressad stundvis av att inte kunna (läs få) rida.
Jag vill sååååå gärna komma igång med grabbarnas träning men är helt okapabel. Jag har mer inspiration än någonsin och här sitter jag i soffan och snart klättrandes efter väggarna.
Det är på ett sätt tur att jag har en bestämd Marcus med mig till stallet för annars hade jag nog ridit för längesen och pressat foten för hårt.
Jag ser all träning som går förlorad, jag ser hur hästarna liksom jag förtvinar.

Jaggen accepterar att bli longerad men ja kan känna att han inte uppskattar det när jag inte gör det MED honom. Det känns som att han ser mig som en i publiken på lets dance och inte som en danspartner.
Menmen, sakta men säkert när man jag mig..

 
 
 
 
 


Marcus har nu ökat Babys motion, ooootroligt välbehövligt.
30-60min morgon
45-60min mitt på dagen.
20min eftermiddag
30-60min kväll

Hon får förutom motionen göra sökövningar, kontaktövningar, trickträning och lydnad hemma och ute för att också stimulera hjärnan. Hon är ute längre stunder när vi är i stallet grillar eller är i stugan men jag räknar inte med det i motionen eftersom det inte är en aktiv promenad med hunden.
Idag lånade han en cykel och cyklade med henne för första gången. Gick strålande så nu står cykelinköp på listan.

Behöver jag säga att det är en krävande hund?