Jag vill UT NUUU!
Att sitta inne gör mig psykiskt skadad.

Jag finner inget nöje i stickning, virkning scrapbooking, allmänt pyssel, måla tavlor, titta på tv osv.
Jag gillar att läsa....vissa perioder, uppenmbarligen inte nu.
Jag gillar att se på serier....men max två avsnitt/dag.
Dataspel/kortspel/tv-spel....en syssla jag kan tycka är hysteriskt rolig i en timme.
Jag gillar att spela gitarr och sjunga...men mina fingrar börjar redan få sår.

Innelivet är helt klart inte riktigt min melodi.

Jag brukar somna på fem minuter, om ens det. Nu ligger jag på kvällarna och lyssnar på Marcus snarkningar. Jag har ju inte fått göra av med min energi så därför får man ligga sömnlös stora delar av natten som straff!

Ingen kommer vara så lycklig som jag den dagen jag kan komma ut igen.

 
Ingen kan väl ana att det här är en låt jag vill träna Jaggen till.
Ridbana, musik i öronen och världens häftigaste älg.
 
Såhär ligger man och mosar.
Rastlösheten är ett faktum. Jag som avskyr att ligga inne och slöa håller stundvis på att få psykbryt!
Jag gillar heller inte att se damm..vi har svarta möbler vilket gör varenda dammkorn synligt.
Jag gillar inte när det ligger saker överallt, men just nu är det bara att stå ut.

Jag kan äntligen hoppa runt en stund utan att det känns som att foten ska sprängas, det gör mig åtminstone aningen mindre slapp.
Jag börjar bli en hejjare på att hoppa på ett ben, muskler och ork återvänder sakta men säkert.

Tur man har Marcus i närheten när man bryter ihop, för det gör jag...ofta!
Jag är inte van att känna mig hjälplös och inlåst.
Jag kan inte ta mig någonstans, inte köra bil och inte ens ta mig till affären.

Jaja..min tacksamhet till livet lär ju bara öka med den här erfarenheten även om det då och då känns svart och meningslöst.