Jag litar på mig själv...men inte tillräckligt.
Folk säger "det går inte" och jag är dum nog att lyssna.
"Det är för svårt" och jag är dum nog att lyssna.
Folk säger "gör si, gör så" och jag är dum nog att lyssna trots att hela känslan skriker någonting annat.

Jag lyssnar inte till alla...men till folk som jag anser vara "duktigare". Men vad gör någon duktigare när alla har en egen väg att gå och en egen väg att lära av?
Jag red min kära häst idag efter mängder av löslongering och övningar som öppna med min häst helt lös på ridbanan eller i hagen. Han kändes magisk att sitta på och traven kändes så bärande de få stegen han orkade!
Vad kan den då vara om jag fortsätter med det jag tror på i ett år?!

Jaggen gav mig redan i början känslan av att vi skulle träna så. Jag var helt övertygad om min sak!
Men ändå så lyckas jag lyssna till orden som alla mästare gått emot "det går inte".
NU ÄR DET SLUT PÅ DET! Här går jag min egen väg med hästen och känslan som lärare :)

r
Mina drömmar kryper sig allt närmare!

När jobbar med sina hästar och möts av kommentarer som
"WOW det där var horsemanship!!"  - Själv vet jag att det kan utövas med alla hästar bara man lär sig lyssna på känslan, lär sig kommunicera utan tvång, aldrig använder våld och lyssnar till hästen. Jaggen är en hård men perfekt lärare!
"Ååh han är så fantastisk, han måste vara ett unikt varmblod för sådär kan dom inte göra!" - Jo! det går att göra med alla hästar, det är upp till oss att ge allt tid, först lära känna oss själva och sen ta hjälp av hästen.

När man får höra att mina hästar är trevliga att hålla på med eftersom de är så kontaktsökande och öppna blir jag så glad! jag vill att mina hästar ska våga ta för sig, de ska vara stolta och veta om hur viktiga de är.
Mina hästar ska behålla känslan av att de är så pass starka att de kan döda någon på fläcken, jag vet ju att de aldrig kommer göra det så länge jag behandlar dem med respekt och lyssnar till deras signaler.

Hästar vill sammarbeta, men detta ska inte utnyttjas!
Jag anser att allt ska göras på hästarnas villkor eftersom det inte finns någonting som säger att vi har rätten att bestämma över dem, deras kroppar och sinnen. De gör så mycket för vår skull, om vi bara anade!

Idag rann lyckan över mig. Gymir kom springandes till grinden för att få vara med och jobba.
Vi tog ett kortare pass med lite övningar på banan och när jag väl släppte honom i hagen skulle han inte lämna mig. Trots grönt gräs, hästkompisar och friheten i hagen så skulle han bestämt umgås med mig. Vi sprang tillsammans stolta genom hagen och busade. När jag hoppade över ett dike skyndade han sig att leta ett ställe att passera diket för att sedan komma galopperandes efter mig. Underbara vännen! Sedan följde både han och Jaggen med mig till grinden, de skulle bestämt med ut och jobba båda två. Det är lycka för en hästtjej, ett kvitto på att man lyckas motivera och inspirera sina hästar :)



Nya intryck

Ljud
Känslor emotionellt
Fysiska känslor
Syner
Lukter
Smaker

Jag har aldrig varit såhär uppmärksam på livet, nuet.
Letar mig till ensamhet och lugn.
Jag hittar någonting, någonting som känns viktigt i min utveckling i mig själv, med mina hästar, livet.
Mening, vad är mening, allt är mening, inget är av mening om jag inte vaknar, frågar och ser.

Solen mot ansiktet
Någonting som smeker mitt hår
Kärlek som lägger sig som gåshud över hela kroppen.
Oväntade guider.

Lugn bara lugn.