Jag känner mig som ett barn som skriver sin favorithästs namn överallt, ritar bilder den, har kort på den, skriver varje berättelse om den. Men hur cliché det än verkar så finns det ingen jag känner så mycket för som min häst. Min min min Jaggen!

Idag for jag till stallet fast besluten om att bara lyssna.
Idag jobbade vi med löslongering och sen några övningar i lina, han gjorde snabbt precis det jag bad honom om så passet blev inte längre än 15minuter.
Han fick komma in, fick mat och mängder med kärlek.

När jag lämnar honom i hagen händer det magiska.
Jag känner hur han ber mig stanna.
Vi går tillsammans i hagen och ställer oss en bra bit från de andra hästarna.
Han nosade över helt mig, förmedlade gåshud längs hela kroppen.
Om och om igen ber han mig "stanna".
Han vilar sitt huvud mot min axel och mjukt mjukt står vi tillsammans med känslan "tills döden skiljer oss åt".
Han ber mig försiktigt med bara känslan massera delar på hans huvud, någonting han är väldigt rädd om i vanliga fall.
Så fort jag börjar gå är han direkt efter och blir så avspänd och kärleksfull så fort jag stannar.
Vi stod tillsammans i hagen i närmare 30minuter, nykära, helkära.

Jag kände att jag aldrig ville lämna honom, jag ville fortsätta stå där resten av mitt liv, känna känslan bara han får mig att känna.
När jag gick ur hagen och mot bilen stod han fortfarande kvar vid grinden och väntade, med en blick jag aldrig tidigare mött. Evig kärlek.
 
Hela vägen hem sitter jag i bilen med en rofylld känsla och ett leende som inte avtar förrän jag kommer på mig själv med att se ut som ett fån. Jag älskar honom till månen och tillbaka, inget kan ta ifrån mig det.

"I used to be a horsetrainer, i used to be a ridinginstructor, untill the day I'd realised i'd gone of course"

Det är närheten jag söker, friheten och skönheten med en häst 
Vad kan vi lära av våra hästar?
Hitta en ny väg att lära, utan tvång
still mind

Min häst är fantastisk, varje gång jag tittar på honom känner jag en sån överväldigande kärlek!
Han lär mig så mkt hela tiden, och jag upplever att han hela tiden "pratar" med mig, tydligare än andra hästar gjort. Han kan stå helt stilla och jag vet ändå vad han tänker.
Jag fick känslan och han berättade när jag började med honom att vi inte skulle använda bett, ja var så säker på det. Men av någon anledning lyssnar jag till den yttre världen och har använt det, trots att jag vet att han varje gång jag kommer med tränset berättar "nej" men ändå accepterar det för min skull.
Igår åkte jag till stallet efter jobbet sent på kvällen, igår valde jag att lyssna på min egen känsla, hängde tillbaka tränset och fäste tyglarna i en lädergrimma. Jaggen stoppade direkt ner huvudet i grimman och sa "ja".
Han har aldrig känts så mjuk och trevlig att rida!!

Jag fick också känslan av att vi skulle träna upp mycket styrka från marken, han har på något sätt berättat det också min fina vän.
Vi har gjort stärkande övningar, balansövningar och sammarbetat jättefint!
Han känns mycket finare från ryggen nu så vi ska fortsätta så, mycket mark och lite ridning till en början.
Det är en sån magisk känsla att jobba med honom!

Ingen häst menar illa, men alla hästar visar misstycke på olika sätt.
Ibland måste även vi kompromissa.
Det handlar inte om att "vinna fighten", en häst tävlar inte på det viset.
Varför "fightas" hästen? kräver vi helt enkelt mer än hästens kropp klarar av? har vi förmedlat glädje i träningen?


Hos Ewa Pettersson (fd jälmbrandt) står det skrivet på väggen
"tvingas hästen förstår den inget, hästen måste känna glädje, först då kan den visa sig i all sin prakt"
(Tack Johanna för att du hade bilden på din blogg, var så längesedan jag var hos Ewa)

Jaggen är noggrann med att jag har en "empty mind". Att jag är fullt med honom och har ro i kroppen.
Om jag jobbar med honom lös på banan märker han direkt om jag inte "lever nu". Om jag är medveten om min andning, njuter av nuet och inte har förväntningar följer han mig helt och fullt. "Im here to be with you".

Ibland får vi en känsla i kroppen, en känsla vi tror är en inbillning från oss själva. Har du någonsin tänkt att det är känslan din häst förmedlat?
Jag och en vän var i stallet för något år sedan, vi var helt lugna båda två och så fort vi tog in hennes häst förändrades känslan, det knep i magen och jag kände mig oförklarligt stressad. Jag gick fram till min vän pekade på samma ställe i magen på henne och sa "Du känner en känsla här", hon blev chockad över att jag visste det. Jag frågade om det kändes så varje gång hon ställde hästen i gången, det stämde.
Ju tryggare hästen blev i gången ju mer avtog känslan.
Det är så en häst förmedlar sina känslor. Så för att kunna lyssna tillräckligt på våra djur kräver det att vi först är medvetna om våra egna kroppar, känslor och tankar. "clear mind".

Eftersom jag såg ett så fantastiskt resultat igår så ska jag fortsätta försöka att inte påverkas av min omgivning. Jag ska träna att fortsätta följa min magkänsla!

"I used to be a horsetrainer, i used to be a ridinginstructor, untill the day I'd realised i'd gone of course"

Det är närheten jag söker, friheten och skönheten med en häst 
Vad kan vi lära av våra hästar?
Hitta en ny väg att lära, utan tvång
still mind

Min häst är fantastisk, varje gång jag tittar på honom känner jag en sån överväldigande kärlek!
Han lär mig så mkt hela tiden, och jag upplever att han hela tiden "pratar" med mig, tydligare än andra hästar gjort. Han kan stå helt stilla och jag vet ändå vad han tänker.
Jag fick känslan och han berättade när jag började med honom att vi inte skulle använda bett, ja var så säker på det. Men av någon anledning lyssnar jag till den yttre världen och har använt det, trots att jag vet att han varje gång jag kommer med tränset berättar "nej" men ändå accepterar det för min skull.
Igår åkte jag till stallet efter jobbet sent på kvällen, igår valde jag att lyssna på min egen känsla, hängde tillbaka tränset och fäste tyglarna i en lädergrimma. Jaggen stoppade direkt ner huvudet i grimman och sa "ja".
Han har aldrig känts så mjuk och trevlig att rida!!

Jag fick också känslan av att vi skulle träna upp mycket styrka från marken, han har på något sätt berättat det också min fina vän.
Vi har gjort stärkande övningar, balansövningar och sammarbetat jättefint!
Han känns mycket finare från ryggen nu så vi ska fortsätta så, mycket mark och lite ridning till en början.
Det är en sån magisk känsla att jobba med honom!

Ingen häst menar illa, men alla hästar visar misstycke på olika sätt.
Ibland måste även vi kompromissa.
Det handlar inte om att "vinna fighten", en häst tävlar inte på det viset.
Varför "fightas" hästen? kräver vi helt enkelt mer än hästens kropp klarar av? har vi förmedlat glädje i träningen?


Hos Ewa Pettersson (fd jälmbrandt) står det skrivet på väggen
"tvingas hästen förstår den inget, hästen måste känna glädje, först då kan den visa sig i all sin prakt"
(Tack Johanna för att du hade bilden på din blogg, var så längesedan jag var hos Ewa)

Jaggen är noggrann med att jag har en "empty mind". Att jag är fullt med honom och har ro i kroppen.
Om jag jobbar med honom lös på banan märker han direkt om jag inte "lever nu". Om jag är medveten om min andning, njuter av nuet och inte har förväntningar följer han mig helt och fullt. "Im here to be with you".

Ibland får vi en känsla i kroppen, en känsla vi tror är en inbillning från oss själva. Har du någonsin tänkt att det är känslan din häst förmedlat?
Jag och en vän var i stallet för något år sedan, vi var helt lugna båda två och så fort vi tog in hennes häst förändrades känslan, det knep i magen och jag kände mig oförklarligt stressad. Jag gick fram till min vän pekade på samma ställe i magen på henne och sa "Du känner en känsla här", hon blev chockad över att jag visste det. Jag frågade om det kändes så varje gång hon ställde hästen i gången, det stämde.
Ju tryggare hästen blev i gången ju mer avtog känslan.
Det är så en häst förmedlar sina känslor. Så för att kunna lyssna tillräckligt på våra djur kräver det att vi först är medvetna om våra egna kroppar, känslor och tankar. "clear mind".

Eftersom jag såg ett så fantastiskt resultat igår så ska jag fortsätta försöka att inte påverkas av min omgivning. Jag ska träna att fortsätta följa min magkänsla!