Precis vad jag behövde få läsa.

"Jag ställer mig ofta frågorna nedan. För att ta reda på vad det verkligen är jag vill göra med mitt liv, vad jag inte vill missa och vad jag vill prioritera. Jag lever efter mottot, drömmar är till att förverkliga. Om inte nu, så när? Om inte du, så vem?

Om jag fick leva i tio år till vad skulle jag göra då? Om jag fick leva fem år till, vad skulle jag göra då? Om jag fick leva ett år till, vad skulle jag göra då? 
Se det som din inre kompass, vart är du på väg? Vad vill du utveckla?"

Källa:
http://tidningennara.se/helenamagdalena/blogg

 

 

 

Igår möttes jag av ett plågsamt öde.
Vi hade grillkväll på solänget när det plötligt två gånger small och skreks något så fruktansvärt i ett stall i närheten.
Visade sig vara en aggressiv varmblodshingst som först hade bitit av lillfingret på sin ägare och inte släppt förrän fingret lossnat trots att ägaren fick tag i en spade att slå sig loss med. Den hade bara en stund senare attackerat en kvinna, bitit tag i hennes arm, lyft upp henne, kastat ner henne och attackerat henne med framhovarna i nacken. Båda beskrev det som att de kände att hästen tänkte döda dem och sa att ingen fick gå in i stallet förrän hästen var skjuten.

Hur kan det gå såhär illa?
Vad är det som gör att ett så godhjärtat djur vill döda allt i sin närhet?
Vad gick fel?

Efter ett långt tag med ambulansmän, trassel med veterinärer som inte tog an sig fallet och sökande av jägare med passande gevär så sköts det stackars djuret, fortfarande lös i stallgången med sele, vagn och träns på. I panik hade den hunnit slita av sig en sko och fingret låg söndertrasat i stallgången.

Jag ältar det om och om och om igen.. vad hade hänt? varför? kunde man gjort någonting åt det? är det värt att riskera sig egen säkerhet?
Det gör så ont att känna att man kanske kunnat rädda honom, kanskekanske så var detta bara en otroligt missförstådd och stressad häst som agerade med ren instinkt? 
Det är aldrig hästens fel!

Ju mer jag tänker på det ju mer inser jag hur viktig Jaggen är för mig. Inte bara som vän, utan som lärare.
Jaggen visar mig allt om ledarskap. Jag har aldrig sett en så lugn, trygg, tydlig och respektingivande ledare som honom. Han behöver inte ta till med våld för att ta en tydlig ledarplats i hagen. Alla följer honom genom allt! Han har mött otroligt ranghöga hästar som jagat sönder hästarna i hagen men så fort de klivit i närheten av Jaggen har de gått undan bara av att komma i hans närhet.
Jaggen visar hur viktigt det är att träna sin insida. Man kan inte lura en häst!

Jaggen tränar mig dagligen och jag har aldrig vuxit så mycket i min roll som ledare sen jag träffade honom.
Kanske gör han mig redo för att träffa hästar som den som tyvärr fick ge sitt liv igårkväll?
Jag känner att han finns till av en mycket djupare mening, han är som sagt MIN lärare och han har kommit för att lära mig någonting viktigt. Något precis JAG behöver. Som med alla hästar, du får den häst du behöver och om du bara lyssnar kommer din häst berätta precis vad det är.

Kanske var de det jag mötte igår, mitt öde?