"Du är misstänksam mot alla killar, du har din lista och om de inte uppfyller alla kraven ger du dem inte en chans".
"Du övertänker situationen och letar anledningar att slippa".

Linn känner mig väl och hon märker det mer än jag märker det själv.
Jag satt och tänkte på det, over and over.

Är det dåligt att vara kräsen?
Övertänker jag eller är det inte en bra sak att vara lite "picky"?
Kan det vara så att någon känns bra och kan vara rätt i början men att jag sedan finner mig anledningar att inte ge killen en chans?
Varför letar jag i såfall dessa anledningar?

Allt det här är för mig olösta mysterium som jag inte själv kan sätta fingret på. Jag kan inte beskriva min tanke och mina känslor kring ämnet.
Det skadar inte mig att jag är på det här viset, men förmodligen skadar det andra och jag vet inte vad jag ska göra åt saken.

Gör det mig till vad man kan kalla en player?
Att jag först ger dem chansen, det går för långt och sedan flyr jag fältet för att gå vidare i min trygghet.
Jag hade inte kallat det en player eftersom jag hade sett en player somen person som gått in med tanken att faktiskt bara leka med någons känslor.
Men utifrån måste det vara precis så man kan se mig eftersom ingen egentligen vet vad jag tänker.
Så personer jag då kallat detta kanske bara varit precis som jag?
Förvirrad..?

Jag skrattade när Linn nämnde det, eftersom det inte skadar mig och jag bara stegar vidare.
Men jag har ju egentligen iiingen aning om vilka fotspår jag lämnat hos någon annan.



Jag är en väldigt social person. Många bollar i luften och som sagt väldigt om sig kring sig.
Igår var jag påväg till några kompisar för filmkväll, kände kanske innerst inne att kroppen skulle behöva sitta hemma och ta det lugnt men det kändes inte alls som ett alternativ på min söndagkväll. Kommer ut till bilen, kör en bit och inser att någonting är hiiimla skumt med min bil, kliver ut och upptäcker att ena framdäcket är sönderskuret.... ja what to do liksom.
Får inte tag i min pappa som faktiskt äger bilen och har extradäck och idag är hans mobiltelefon fortfarande avstängd.

Fick ändå känslan att jag inte behövde vara arg över det, att det löser sig och att det fanns någon mening med det.
I natt drömde jag määäängder med drömmar och det gör jag bara när jag har någonting jag behöver bearbeta.
När jag sitter här i soffan och tittar tillbaka på gårdagen och mitt liv överhuvudtaget senaste tiden så inser jag att lugn och ro aldrig existerat. Mina dagar är ofta helt fullbokade och är de inte fullbokade så brukar de bli det fort ändå.

"Vickan du har inte varit hit på länge :(  "
"Victoria vi måste käka lunch tillsammans"
"Ska du hänga med ut?"
"Kom och se film med mig!!"
Och eftersom jag alltid ställt upp så räknar folk med att jag ska komma även fast jag inte aaaaalls har lust till det och det kan vara tjat i veckor om jag inte kommer. Men varför ska jag tillfredställa andras behov hela tiden?!

Ibland hälsar jag på någon enbart för att "checka av" att det ska vara gjort och inte ska behövas på ett tag till. Hemskt sanning men helt klart sanning.

Nu till en avrundning. Nu ska jag så gott det går stänga ner min fb under veckan och inte skriva någonting här i bloggen heller. Jag ska ta hand om mig själv och sitta här utan bilen, tur man har gångavstånd till jobbet och kan åka med Johanna till stallet, annars hade det varit lite kris i verkstaden!
Jag ska ta hand om mig själv och enbart mig själv.

Over and out!



Lever dag för dag.
Njuter mest jämt.
Dansar hemma i min ensamhet.
Sjunger på promenader.
Ler för mig själv.
Skrattar ensam.
Pratar med mig själv.
Skrattar åt egna skämt.
Min hud känns bra mot mina fingertoppar.
Jag tar hand om mig själv.

Varför upptäckte jag inte mig själv tidigare?
Jag är min egen partner och vän.