Jag har alltid gillat att jobba med mina hästar från både marken och ryggen, varierat anser jag är det bästa.
De flesta har ofta tyckt att det varit roligt och självförtroendet har ökat eftersom de märkt vad de är kapabla till och att ingen vill skada dem, de har blivit trygga.
Hästar växer med ömsesidig respekt och tillit, hästen är precis som ett barn.
En häst lär oss massor om oss själva och tränar oss att bli bra föräldrar, chefer, vänner och lärare.
Vi måste lyssna till alla i vår närhet, alla i din närhet kan lära dig någonting. Det spelar ingen roll om du lyssnar till ditt barn, din hund, din häst eller din farmor.

Jag vill så gärna ha fosterbarn senare i livet.
Alla vuxna är inte ämnade att bli föräldrar eller någon annan form av lärare. Tro mig, jag vet.
Jag kan tacka min fantastiska mamma så många gånger för vår flytt, jag behövde komma hemifrån och det var fort.
Så många barn behöver få chansen att bli någonting kärt. Barnet ska behandlas med respekt och tillit, precis som hästen. Jag känner för barnen som behöver få komma bort, precis som jag känner för de rädda djuren.

Här är en dokumentär som går att se 28dagar till.
Han är hundens Caesar Millan.
Buck Brannaman, en man vi alla kan lära något av.
http://www.svtplay.se/video/260406/buck






Innan ridningen idag tog jag mig först en promenad i skogen för att verkligen stärka och lugna alla mina sinnen.
Skogen välkomnade mig som vanligt med en magisk känsla, känslan av energier som står helt stilla men ändå slår så hårt att de känns genom hela kroppen.
Jag fick chansen att uppleva vibrationen i ett träd när hackspetten byggde sig ett bo. Det kändes ner i hela roten trots att hackspetten satt ända längst upp.
En växt la droppar som såg ut som diamanter på min hud, perfekt runda, skinande och fulla av känsla.
Växter liknande stjärnor klädde marken, jag hade himlen under mina fötter.
Stigen tog emot varenda steg så dämpande att det kändes som våra energier gick samman.
En fågel flög ovanför träden, man kunde höra vindslagen när den pressade sina vingar mot luften.

Tänk om alla människor började se det fina i det vi har.
Vilken upplevelse det är att vandra igenom vårt landskap.
Inte bara en upplevelse för ögat utan för alla våra sinnen.
Vi har så mycket att vara tacksamma över!













Det verkar bli en shih tzu för mig och hjärtat sen. 
En ras som han tål och som jag bara hört bra om.
Den ska hållas kortklippt eftersom vi inte ska ställa ut.
Bäst av allt är att den är så välkommen att befinna sig med matte på jobbet :)

Någon som stött på en shih tzu? fördelar? nackdelar?
Jag har bara stött på två men det vore kul att få veta mer.