Det värsta med att släppa in någon är att just släppa in någon.
Man ska tydligen öppna sig.
Tänka högt och förklara varför man gör som man gör.
Än har inget behövt förklaras, men det är något jag gruvar mig för.
Det är bara en tidsfråga innan frågorna går djupare.

Närmare mina känslor har jag kommit, huvva.
Någonting jag stängt ute för längesedan!

Ensamheten var min trygghet.
Att veta att jag som ensam hade det bäst och var som starkast.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, har så nära till alla känslor nu.
Sentimental och fjantig! Det får mig att känna mig sårbar och svag.

Sårbar och svag ska vara så kvinnligt tydligen, så skör och vacker.
Jag gillar inget av de där orden, de klingar inte bra.

Ordning och reda, det här måste styras upp. Jag kan inte gå och bli en tjej.

Lägger min tanke till oss som ler mot en främling.
Delar vår kärlek till de kärlekslösa.
Sprider glädje till de som hatar.
Finner det fina i det som folk kallar det fula.
Tar oss tid att förstå.
Tar oss tid att ge tid.


Vi ger med andra ord bort det vi aldrig kan ta tillbaka, förlorad tid till någon som kanske aldrig kommer använda tiden väl.
Huvudsaken var att du gjorde det. Osjälviskt och med en gnutta hopp och glädje.
Tänk vad bra det kan kännas ibland...att ge av någonting vi aldrig får tillbaka.

Ovanligt att jag tar på mig jobb på mina lediga dagar....
9-19 är det jobb och sen vet jag en som kommer vara knäckt!

Jag har för övrigt mycket som är i rörelse nu.
Nästa vecka flyttar jag.
Nästa vecka börjar jag min nya tjänst.

Jag har börjat släppa in någon. Förut hade jag sprungit för längesen!
Inte den här gången, jag känner mig för första gången trygg.