Jag är frälst i ord, i unika ord, ord som skapar känslor. Att skriva måste vara bland det bästa jag vet, jag är lite perfektionist när det kommer till saker jag skriver, vill därför ha linjerade papper, en perfekt vässad penna som nyligen är ytterst lite använd, den känns så härlig mot pappret. Eller skriva med en vanlig bläckpenna, det värsta då är att jag inte kan göra om, jag gillar inte en massa kladd på pappret trots att ingen ska se den. Likadan är jag när det gäller matlappar eller annat, kan renskriva den om och om igen.

Somliga finner inspiration och vill rita, men jag vill skriva, uttrycka det jag ser och känner i ord som klingar lika fint som det jag precis upplever.


Går inte att beskriva med ord hur härligt lycklig jag är av att sitta på hästryggen. Blandningen av att sitta på ett  stort djur, muskelmassan som pumpar under kroppen, känslan av att vara enad med en annan själ, lukten som gör varenda ögonblick så fantastiskt, ljudet av hovar, den mjuka blicken. Full fart eller en stillsam sväng i skogen spelar ingen roll, den berusande glädjen är underbar. Åååh jag blir så lycklig!



Jag är nöjd med mig själv, det har tagit många år. Inte förrän nu på senare tid kan jag känna att andras åsikter inte räknas i mitt liv. Jag har gärna lite skit under naglarna, går gärna runt i mina mjukisbyxor, luktar gärna häst och kan lämna mitt hem osminkad.
I stallet fann jag som yngre min trygghet, inget hackande och inga hemska ord. Jag behövde inte dölja den jag var.
Förr eller senare kommer killarna chockas av fett hår, våra osminkade ansikten och den nakna sanningen. Varför ninte göra bort chocken på en gång liksom;) Ni som vill hacka får väl hacka, har ni så dålig självkänsla att ni känner att det gör er gott så varsågoda!

Det är ni som ska leva med er själva hela livet, love it or hate it. Men erkänn att det kan vara skönt att ha ett bra förhållande till den du ska spendera så många dagar med.