Vad är bättre än att gå ut från idrotten och känna att man verkligen kämpat?
Eller känslan när man precis fått sig en träningskick?
Eller när man under promenaden bara fått för sig "Jag vill springa, jag vill svettas"?

Jag älskar det!!!
Det värsta med motion är att jag hatar vinter och kyla vilket gör vintern till en lat period. Jag skulle mer än gärna köpa ett gymkort men det får bli nästa år när jag tjänat pengar, just nu har jag verkligen inte råd.
Jag tycker vi borde ha idrott mycket mer än bara 1ggr i  veckan, det är ju ingenting :O
Jag skulle vilja träna på step-in då man även har möjlighet att simma, det är så skönt. Men tränar man på step-in blir man ju ruinerad!! Så härnäst står det mellan energihuset eller friskis och svettis.
Men det jag tycker är roligast är inte själva gymmet, det är gruppträningarna som är det roligaste och som får mig att kämpa som mest.

Jag beundrar min pojkvän som faktiskt gymmar minst 4-5ggr i veckan, seriöst. Jag blir alltid för lat när motivationen försvinner. Jag vill ha någon att träna med, det gör träningen mycket roligare och varierad.
Älsklingen idag :D
Nu har man kommit hem från apu:n. Jag var klar med allt tidigt och sen fanns det inte så mycket mer att göra. Jag var ute i skogen på Hugur idag (för första gången själv). Hemvägen gick undan, han blev osäker och sen blev det fullt sken, det var halt och nedförsbacke så jag vågade mig inte på ett tvärstopp mot en snödriva eller göra något som kunde kosta honom hans balans så jag lät honom springa sig less. När han var tillräckligt trött stannade han. Hahah tur man inte jagar upp sig själv så mkt x)
Usch vad jag saknar min Schatz, min drömhäst och bästa vän. Vi hade så extremt kul tillsammans och på hans rygg vågade jag allt. Man kunde alltid känna sig säker och det fanns ingen som var en sån människoälskare. Han brydde sig inte ens om något småbarn stod och drog honom i näsborrarna eller om någon hängde honom i benen. Han reagerade heller inte när jag satt och halvsov lutandes mot hans bakben (jag satt under honom).
Jag avskyr att inte ha häst, det blir som en livsstil och när den livsstilen väl försvinner blir dagarna så tomma och tråkiga. Den som blir tvungen att stå ut med mig jämt istället är pojkvännen.
Har aldrig känt mig så ensam och övergiven som när Schatz for.
Han kommer alltid vara min ögonsten<3
Jag längtar verkligen tills Idas bäbis kommer ut!! Jag gillar verkligen sällan barn, men att det är Idas gör det ändå speciellt :D Älskar hennes bäbismage och när den sparkar och är vild, man blir värsta avis, tänk så mysigt......iaf de ggr den är tyst och snäll x)