När jag sålde Schatz dog en del i mig. Jag intalade mig själv att sluta helt med hästar.
Men vad vore mitt liv utan stallet, utan att få sucka över hur grisigt det ser ut i boxen eller ta in den näst in till nyborstade hästen som sedan lagt sig i leran och rullat (hahah så tacksamt).
Hästarna är det enda som fått mig att glömma allt det jobbiga, det som fått mig in i en egen värld, en värld där inget annat än naturen jag och hästen existerar. Det finns inget bättre.
Mina planer om att sluta blev i vilket fall uteslutna då jag direkt efter att Schatz åkt lovat Emmeli att rida Almira så hon skulle bli lite mer i form innan försäljningen, och därefter red jag Hugur eftersom igen annan typ vågar rida honom mer än Åsa och nu är man dessutom medryttare på Donna la Diva, min lilla prinsessa :) fast nog har hon humör alltid, hon var helt galen igår, hahaha hon  ville nog bara att jag skulle gå och dö ;);) men jag älskar utmaningen att starta med en unghäst med humör som en noshörning men personlighet som vilken människa som helst.
Enda gången man aldrig blir nertryckt är i stallet. I stallet tas man för den man är och folk ser erfarenheten och kunskapen, inte utsidan. I stallet är det ingen som någonsin nämner hur kort jag är, inte mer än i positiva vinklar då jag faktiskt kan rida en massa ponnier till skillnad från dem.
Hästlivet kan ingen någonsin ta ifrån mig<3
Mitt lov har varit riktigt riktigt bra :)
Jag har till största delen tillbringat min tid med älsklingen men utöver det har jag även jobbat på rentav, varit med Anna, ställt ut min lilla bäbis (vi vann ;) hahah var visserligen den enda dvärgschnauzern med), hjälpt till i Timrå när min grupp skulle iväg och tävla, själv avvek jag denna tävling då inte ekonomin håller för det men jag vill tillägna ett stort grattis till tjejerna som fick fina resultat. Jag har även ridit Divan och tillbringat en del tid i stallet med henne, hon bir mer och mer omtyckt min lilla busfia :)