Tuggummi i soffan.
Har vi ingen vilja kommer vi heller inte att nå våra mål.
För att nå våra mål behöver vi även hitta någon form av motivation, utan motivation kommer vi heller inte få viljan, är det inte så?
Vilja och motivation går hand i hand.
Jag skulle vilja börja träna och bli riktigt fit igen.
Motivationen finns inte där.
Jag ser ingen anledning som gör att det är tillräckligt viktigt för mig att ta en springtur.
Att motionera för motionens skull är nog det tråkigaste jag vet helt ärligt...efter att diska.
Det känns som slöseri med tid att gå på gymmet. Det är en underbar timme då jag kan göra så mycket andra saker jag faktiskt har viljan att göra.
När jag hade häst så motionerade jag hela tiden, bar hö, red, ryktade, promenerade, fixade hagar, mockade bajs och annat. Skillnaden var att jag inte räknade det som MIN motion utan jag räknade det som hästens trots att även jag kunde vara helsvettig och andfådd efter en ordentlig tur.*
Samma sak med hunden, jag gjorde ju något bra av själva motionstiden, någonting enormt värdefullt.
Jag överöser mig själv med motivationssidor, kollar på vältränade människor och läser om allt möjligt nyttigt. Det funkar! jag är motiverad....ungefär en halvtimme..
Jag är ruskigt positiv och glad nästan hela tiden men när det kommer till träning är positiviteten lååångt borta, dags att ändra på :)
Källa: google
För de som inte förstod :)
Jag skrev att jag hade en annorlunda kärlek.
Jag är kär i LIVET, det är bland det underbaraste jag vet!
Jag tar till vara på all glädje och kan hitta så mycket detaljer i vardagen att vara glad över.
Livet är sjukt fantastiskt bara man vårdar det på rätt sätt.
♥
Angående dejting.
Ifall jag velat haft en kram eller kärlek har jag en massa underbara vänner.
Egentligen är jag itne speciellt intresserad av det nu heller, en kille måste vara riktigt speciell för att få mig ur mitt singeltänk. Jag gillar inte att lägga mina känslor i någon annans händer.
Men jag satt även och tänkte nyligen, jag lever nu en kort stund. Jag är ung en gång.
Ifall jag träffar någon så kanske vi endast är lyckliga i två korta år och kanske bara i två korta månader. Kanske kan lyckan man får när man är kär vara värt det?
Men det är nog inte kärleken i sig jag är rädd utan det är nog i själva verket att jag blivit sjukt kräsen.
Jag har inte direkt något uppslagsverk om hur en kille ska vara, men magkänslan säger mig så enormt mycket.
Jag har blivit tillfrågad om dejter, men tackar jämt nej.
Vet inte varför egentligen, så himla inskrivet i huvudet, nej..nej..nej.
Dags för ändring.
Jag ska bli en ja-sägare.....fast bara ibland...när magen säger ok.
Jag tänker nog inte direkt leta efter kärlek heller, för jag har fortfarande inte något jättesug på ett förhållande, men kika utbudet för spänningens skull är kanske inte är helt fel?
Söndag
Jag gillar inte killar som jagar, har jag inte visat något intresse i början så kommer det inte hända sen heller så det ger ingenting att fortsätta jaga i evigheter.
Förhoppningsvis kommer min underbara Hannah flytta hit och bo med mig. Hon är den enda tjejiga tjejen som jag verkligen helhjärtat gillar, hon är störtskön. Trots hennes enorma tjejiga sida som skriker över en trasig nagel så är hon så rå och störtskön.
I övermorgon ska jag ha filmmys med två norska tjejer jag träffade i fredags och klickade med på en gång. De är så enormt trevliga och det ska bli så kul att ha dem här!
Det är en enorm skillnad på norska och svenska tjejer. De norska är så välkomnande och trevliga, de står med öppna armar och är duktiga på att berömma varandra och visa sin uppskattning.
I sverige får man ofta (inte alltid) en ovälkomnande känsla. Tjejerna sitter ofta i sitt eget hörn och det känns som att man kliver över en gräns till deras "revir". Alla är självklart inte så men det märks mycket tydligare bland svenskar än norska tjejer. Måste ta reda på varför!!
Glad i hjärtat!
Trivs som fisken i vattnet!
Hade en fantastisk kväll igår, var på en hemmafest med helt underbart folk!
Får se om det bli lika bra ikväll :)
Jag blir så välkomnad, tänk om alla hade varit så gästvänliga i sverige som de är i det här landet.
Det dåliga med norge är definitivt priserna på mat och alkohol och framför allt, DERAS MAT!
Vi har en sån fantastisk matkultur hemma, man borde vara sjukt mycket mer tacksam för den än man tidigare varit.
Rasslar.brister.skär.
Jag kan inte sjunga.
Jag kan sjunga men nu kan jag inte.
Någonting i rösten håller på att utvecklas.
När någonting är påväg att bli bättre blir det som att allting rasar först.
Jag får inte till en bra klang, tonerna vill inte sitta som jag vill ha dem och ingenting blir som det borde bli.
Det blir deprimerande att sjunga.
Men hur kul är det inte sen när någonting faktiskt gått framåt, när svackan är förbi och rösten blivit som aldrig förr. Njuter!
Får mig lite dos av både musik och hästar ♥
Going out!
Uteliv i Oslo, FANTASTISKT!
Nu måste jag hinna med trikken, adjö!
Mardrömmar
Jobbigt när mardrömmen som fick mig att vakna med ilska i hela kroppen var en dröm om att de som var här igår hade slagit sönder min gitarr.
Här snackar vi i-landsproblem!!
Kanske den här metoden man fått tagit till?
FaceBook, "jag är inte som alla andra.Jag är mig själv"
- Dra upp kjolen och visa musen, uppmanade mannen.
När frun gjorde det kutade gorillan runt som en tok med världens stånd. Då tog mannen tag i sin fru och kastade in henne över staketet.
- Ta nu och tala om för honom att du har ont i huvudet och inte vill!
_____________________________________________________________________________________________
En man hörde på radion att det var en bil som körde i fel riktning på motorvägen ut mot Arlanda. Han visste att hans fru var påväg åt precis det hållet så han ringde till hennes mobiltelefon och skrek hysteriskt:
-Älskling, akta dig! Det är en bil som åker i fel körriktning på motorvägen.
Frun svarade:
-Jag vet och det är inte bara en bil! det är hundratals!
Bananana
Jag har nu levt nyttigt i två veckor. Det händer ytterst sällan att jag håller ut så länge. Oftast säger jag det vad när jag nyss ätit, jag är alltså oftast PROPPMÄTT när dessa ord kommer ur min mun, och vad händer sen? jo jag bli hungrig såklart och oftast hinner jag inte göra mig någon nyttig mat eftersom det är bland det tråkigaste jag vet eller så finns det ingenting hemma och så efter några timmar har man brutit nyttighetslöftet.
Två veckor är en hel evighet för mig, det känns som månader. Jag har faktiskt inte haft så stort behov av just strips eller godis, men ooooooh vad min kropp skriker efter någonting nybakat.Jag har gått hela veckan och suktat efter kladdkaka och allting gjort av vanilj.
Någon som vet vad det kan vara för specifika näringsämnen i dem som kroppen kan behöva? jag måste försöka få reda på det och få i mig dessa specifika ämnen på annat sätt, då brukar behovet att minska. Om det inte bara är för att jag vill ha just socker...jag vet inte.
Jag har visserligen ätit frukt (och jag vet att banan innehåller massvis med kolhydrater) och en del andra kolhydrater men jag tror ändå att lite av allt är det bästa, jag har helt undvikit friterad mat och allt med potatis, dessutom inte alls ätit någon form av snacks.
Det jag främst har gjort är att jag dragit ned på allt form av småätande och dessutom minskat mängden eftersom jag annars äter som en häst.
Tuben
3 minst sagt udda talanger.
Debatten "ridning är inte en sport" :)
"Ridning är ingen sport", "Hästen gör ju allt" o.s.v.
Jag reagerar inte så mkt när folk säger så eftersom jag kan ha full förståelse för folk som aldrig provat på hästlivet och säger så.
Klart att det för folk utifrån ser ut på det sättet. Det är ju ingenting man behöver bli arg över.
Jag har sett massor av saker i hästvärlden.
Människor som köpt en "dålig häst" och bildat en svan".
Människor som köpt en superhäst och med träningen de använt bara fått en enorm nedförsbacke på sin häst.
o.s.v.
Vi har en del redskap för att ta oss längre, vi har oss, hästen, all utrustning, ridbanan och framför allt samarbetet.
Förutom bara ridningen lägger vi ner timmar och pengar varje dag för skötsel av hästen och skötsel av utrustningen, många lägger även ner timmar på att träna sig själv eftersom hästen blir en spegelbild av oss. Vi mkåste alltså se till att både vara bra tränade och framför allt, raka och jämnt tränade.
Vi sitter på ett djur, alltså en varelse med helt egen vilja. Vi måste få det djuret att ha viljan att samarbeta med oss. Annars har vi en varelse på 600kg mellan våra ben och i vår närhet som utan problem skulle kunna döda oss när som helst, vi har turen att hästarna faktiskt är samarbetsvilliga och snälla djur ifall man behandlar dem väl.
Man kan se olika ryttare på samma häst, men alla dessa ryttare kommer inte få samma resultat, det handlar alltså inte bara om hästen. Men hur ska en som aldrig suttit på en häst kunna veta det?!
Vi måste sitta på en häst och känna med hela vår kropp vart alla problemen kommer ifrån, vi måste sedan hitta vissa speciella övningar för att träna upp specifika muskler, det är en hel vetenskap när man väl satt igång.
Men snällasnälla hästmänniskor, ifall vi startar bråk med alla andra runt omkring oss kommer de definitivt aldrig vilja förstå, de gör bara hårt motstånd, hårt mot hårt. Vi kan istället i lugn och ro beskriva sånt här. Ifall vi tar upp en vild diskussion kanske vi vunnit slaget men vi förlorar kriget. Vi har alltså vunnit en argumentation men vi kommer i vilket fall aldrig bli välkomnade i "sportens brokiga värld".
Många kan ta allt de säger som en förolämpning vilket jag också gjorde vid femton års ålder, men som vuxna människor borde man väl ha lite bättre självkänsla och bättre förstånd än så :)
(blir ingen bild på detta inlägg, tittar inte på några hästbilder eftersom jag blir så himla deprimerad över att tillfälligt ha lämnat det)
Det är lyxigt att ha förmågan att våga berömma sig själv.
Ibland önskar jag att jag levde i en glamorös värtld.
Att jag vara en rik "hemmafru" fast med tjänstefolk.
Att jag bara kunde ligga ute vid en pool och bli brun, lägga massor av tid på mina naglar, mitt smink och mitt hår.
Det enda jag skulle bekymra mig över var att hinna med det där fikat med min likasinnade vännina eller bekymra mig över att morgonkaffet inte var så bra som det kanske borde varit.
Att kunna studera precis vad jag vill utan att behöva leva som en klassisk student.
Så här blir jag när jag sett på gossip girl.
När jag tänker steget längre inser jag att jag älskar mina mjukisbyxor.
Ytterst sällan orkar fixa mitt hår, jag blir så enormt rastlös.
Gillar att sminka mig eftersom det känns lite som konst men jag gillar inte ett kontant ytligt samhälle.
Jag skulle bli ruskigt fet eftersom jag äääälskar fika.
Jag gillar inte att sola eftersom jag får panik av värmen om jag inte endast ligger på mage och läser en tidning.
Ytlighet är bra till en gräns, det är självklart bra att främja en tränad kropp, hälsosam kost och all form av vardagsmotion, men ytligheten har gått så enormt mycket längre än så.
Jag säger inte att jag vill bli tjock och sitta med mina mjukisbyxor och en chipspåse i famnen (även om jag gör det en del).
Jag skulle mer än gärna vilja vara konstant snygg, men det sitter oftast mer i det vi utstrålar.
Jag har vänner som skulle kunna bära upp en sopsäck snyggt, springa runt med buskigt hår och vara helt naturliga och fortfarande framstå helt vansinnigt vackra.
Låter lite som en kliché att skönheten startar innifrån, men enligt mig så är det så sant som det är sagt.
♥
Visst är det skillnad när man är sminkad och känner sig lite som en prinsessa.
Men helt fel på mig som osminkad tycker jag inte att det är heller.
Im the one standing beside me for the rest of my life. Why not spread the world happy and proud?
Och som jag sagt tidigare, bara för att man berömmer sig själv behöver man inte trycka ner någon annan. Att trycka ner någon annan kommer varken att hjälpa dig eller den stackaren som får ta emot.
Ta tag i konditionen....i allafall en stund.
För att inte sluta såhär tar jag mig nu ut, promenerar och går på affären och införskaffar med nyttigt till kylskåpet.
Mitt nyttiga liv går hittills väldigt bra, äter hälsosamt men jag motionerar aaaalldeles för lite..
True shit!
Jag har en period just nu då jag trivs väldigt fint med att bara finnas till i min egen värld.
Jag känner inte att jag behöver gå ut på krogen, träffa massvis med folk eller springa omkring på alla möjliga ställen.
Jag har börjat skriva, inte bara skriva såhär på bloggen utan börjat skriva på någonting annat.
Jag lägger massor med tid med gitarren i mina händer och njuter så himla mycket av det, men jag gör även någonting annat, skrev över fyra timmar igår.
'
Jens blir nästan stressad av att jag sitter hemma verkar det som, han gillar att åka runt och är nästan aldrig hemma.
Han förstår nog inte att det här är precis det jag behöver just nu, livet är underbart!
